Idag gick jag förbi köket på Christinehof och undrade över vad Christina möjligen åt när hon chillade i matsalen. Ett uttryck under Christinas tid lär ju ha varit; ”livskvaliteten hänger på magen, maten, medicinen, motionen men också moralen”. Christina känns ju som en kvinna som inte gett mycket åt trams och frivoliteter. En moralens kvinna. Inget trams bara straight business.
Allmogen åt gröt och välling. Men vad åt Christina? Först och främst lär hon ju inte ha druckit vatten, utan vin, öl och brännvin. Gärna morgon, middag och kväll. Säkert inte i mängder, som de flesta andra, eftersom hon ju var en seriös kvinna, men nog för att släcka törsten. Till frukost kan hon ha njutit lite salt fisk, ost och öl. Till middag kanske det frestade med fiskkorv, eller palsternackor i kanel. Eller varför inte märgpaj? Roliga turkiska influenser lär ha kommit in med kebabspett och kåldolmar. Vem vet? Kanske Christina till det yttre verkade hålla kvar i dåtiden, men egentligen frossade i exotiska nya rätter och tog en eller två supar till maten.
Nu cyklar jag hem. Hejdå Christina.
