Vid sin död kunde Elisabeth se tillbaka på en fyrtio år lång hovtjänst hos en kronprinsessa, två drottningar och en änkedrottning. Elisabeth började som statsfru hos Bernadotternas första drottning, Desideria, 1840, och stannade kvar när Desideria blivit änkedrottning. Därefter blev Elisabeth hovmästarinna hos kronprinsessan Lovisa. 1872 hade Elisabeth avancerat till den högsta posten vid hovet. Då blev hon överhovmästarinna med generals rang hos drottning Sofia. Drottning Sofia närvarade vid hennes dödsbädd 1879. Sofia var nyfrälst och ska ha gett Elisabeth en religiös väckelse på dödsbädden.
Elisabeth var gift med fideikommissarien och kammarherren Carl Erik Piper, dotter till den kände engelske amiralen sir Thomas Baker och Sofia Augusta Ruuth. Elisabeth fick uppleva båda sina barns för tidiga död, dottern Sofia dog 12 år gammal och sonen Carl, den blivande fideikommissarien, gick bort 30 år gammal. Elisabeth Piper anlade en slöjdskola för unga kvinnor vid Christinehof.
Porträttet är målat 1875, fyra år före Elisabeths död, av konstnären Bertha Valerius, 1824-1895.
