När vi går till bords torsdagen 31 juli i Christinehofs vackra barockmatsal är det till en festlig måltid med många rätter!
Peder Lamm och Mia Gröndahl har valt ut de bästa och mest spännande recepten ur Cajsa Wargs och Gustaf Abraham Pipers kokböcker från 1700-talet. Tillsammans med tjugo deltagare i matlagningskursen Laga en festlig 1700-talsmiddag med Peder och Mia! tillagas en fantastisk meny som är en fröjd för både öga och gom.
Två kungapar har varit gäster på Christinehof, Fredrik I och Ulrika Eleonora, Karl XII:s syster. Samt Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, Gustav III:s föräldrar. Vad som serverades vid dessa tillfällen är okänt, men den som vet en hel del om hur en middag på 1700-talet gick till är vår måltidsciceron Peder Lamm, och han beskriver hur det kunde gå till på en 1700-talsmiddag:
Middagsbjudningar var, till skillnad från under 1600-talet, ganska fria och lättsamma tillställningar. Gästerna satt placerade efter social status. Det viktigaste var inte maten, utan att gästerna hade "esprit", det vill säga en rapp tunga, fyndighet, humor.
Huvudrätterna serverades ofta i två, ibland upp till fyra omgångar, och efterrätterna serverades i två omgångar, eller ”anrättningar” som det hette.
Rätterna serverades inte som idag efter varandra, utan allt sattes fram samtidigt. Detta kallas ”service a la francaise”. Mycket av maten var färserad, pastejer, puddingar och aladåber var populära. Kalla rätter var vanligt.
Vilt såklart. Gris. lamm och nöt åts främst på hösten efter slakt. Frukt och grönsaker åts färska under säsong, annars inlagt, kanderat, saltat...
Skålade gjorde man ofta efter utmaning; man spände ögonen i en bordskamrat och väntade till denne föreslog en skål.
Samtalet var det viktiga.
Maten var uppdelad i två delar; huvudrätter och efterrätter.
Bättre middagar avbröts gärna för musik.
Färskvaror fanns det inte alltid gott om och allt var närproducerat. För att ha färsk fisk på bordet krävdes ofta dammar med rudor, karp, kräftor.
Folk på landet drack öl, fint folk drack vin. Vinerna var främst av två typer; Burgunder och Rhenskt. Vin kryddades gärna med socker, citron, ingefära, kanel...
Värdinnan satt alltid vid bordets kortsida och hällde gärna upp soppa till gästerna. Hon vaktade även saltkaret, salt var dyrbart.
Efter måltiden sträcker gästerna på benen och går upp till slottets stora sal på tredje våningen. Där väntar dansmästare John Wickman med sällskap. John och dansarna visar 1700-talets modedanser och gästerna är välkomna att själv prova på!